Cameron Highlands
Har i Cameron ar allt nagot for sig. Det finns grona och valdoftande teodlingar, stora falt med gronsaksodlingar, goda och sota jordgubbsfarmer, flertal spannande jungle trails att vandra med forsiktighet, tempel pa bergstoppar och ett sallsynt djurliv att upptacka. Allt detta nar man med sina bara ben eller med den lokala bussen. Men alla aktiviteter och sevardheter innefattar en laaaaang vandring for att na dem. Vi bor pa en bergstopp i en stuga, bland manga andra stugor. Har traffar vi engelsman, hollandare, fransman, tyskar... nastan bara europeer. Pa kvallarna samlas alla i den gemensamma stugan och pratar om dagen som varit, vilka jungle trails som nastan regnat bort och vilka som var sakrna att vandra, vad de sag pa vagen: djur, vegetation, vyer, byggnader. Vi kollar pa film, nagra laser. Denna atmosfar ger oss en kansla av att vara pa lagerskola.
Hela tiden maste jag paminna mig sjalv om var jag ar, var stans i varlden, vilken kontinent och land. Det ar latt att glomma har: haromdagen var det 22 grader varmt och vi var pa en jordgubbsfarm med sjalvplock, jag trodde vi var i Sverige for en kort stund: igar vandrade vi i djungeln, da var jag nagonstans i tropikerna, haromdagen oste regnet medan vi gick vid en golfbana, ar jag i england? Vissa hus har skapar aven de forvirring - ar jag i Irland?
Onskar jag kunde visa er pa bild, men aterigen sitter jag vid en dator, dar de har blockerat tillgangen till att ladda in bilder. Men sa fort jag kan ska jag visa er foton pa vara aventyr. Idag ska vi vila vara ben, som har blivit valdigt stela av att vandra ca 2,5 mil varje dag.
Later det lika fantastiskt som det ar?
Tack Melaka!
Melaka har nu varit vart substitut for hem i fyra dagar. Ett mkt bra sadant. Som sagt har vi upplevt fantastiska saker har, byggnader och kulturer. Det ar som ett 'culture corner'. Man kan bara sitta i en park och titta pa manniskor som gar forbi och fa en rejal dos av varldens alla horn: tre indiska kvinnor i sarees i alla mojliga farger, med fargpunkten i pannan som tjanar som valsignelse saval som en fingervisning till vilken kast de tillhor; ett shiamuslimskt par gar forbi, kvinnan ikladd burqa, tackt fran topp till ta i svart, med bara ogonen som visas genom ett svart nat, och mannen kladd helt casual i korta chinos och t-shirt; trishaws (cykeltaxi) dundrar forbi oss dekorerade med plastblommar, glitter och pumpande 90-talets ravehits eller Michael Jackson (R.I.P); kineser och japaner (detta sager vi for att vi sorgligt nog inte kan skilja pa dem) i stora hoper passerar oss, chattrande och fotograferande; ett gang med sunnimuslimska vanninor, dar de bara tackt sitt har, men forovrigt kladd i klader som tacker knan och armbagar pekar och skrattar och ger oss sedan ett blygt leende; nagra morkhyade reggaekillar sitter pa en bank lite langre ifran oss och roker... marlboro. Fniss. Allt detta medan vi, ett vasterlandskt par, sitter dar och laser. Mia ikladd korta shorts och tisha (muslimska man maste tro att hon ar prostituerad) och Calle i badbyxor, linne och kepsen bak-och-fram. Utanfor parken hagrar byggnader med en historia daterad fran 1300-talet och fram till nutidens moderna stalfasader.
"The world is a book and he who stays at home reads only one page"
Imorgon aker vi vidare till Cameron Highlands. Dar ska det vara kallt, kallt som i svensk-sommar-kallt=20 grader. Darfor har vi idag investerat i tjocktrojor. Gud vad skont det ar att ha en ursakt till att shoppa. Later skater!
Melaka
Vi har idag alltsa spenderat timmar till att se gamla byggnader, tempel, moskeer, historiska monument, men framfor allt konstgallerier! Pottery som paintings...alla genrer, modern nutida konst eller lite mer at den klassiska. Det ar ett smorgasbord! Mamma Anne-Marie och Hanna, ni skulle alskat detta! Vi vill garna visa er pa bild, men datorn tillater inte detta.
Vi har forovrigt lite problem med visum och tid. Vi vill vidare till Singapore imorgon och stanna dar i ca tre-fyra dagar, da det ar sa forbaskat dyrt dar. Darifran vill vi flyga till Bali, Indonesien. I Indonesien far vi bara visum for 30 dagar. Hanna kommer den 19 december och stannar tva veckor. Det ar ca en manad till Hanna kommer. Do the math. Forhoppningsvis lyckas vi losa det om vi bokar utresedatum fran Indonesien och bevisar att vi har mer an 1500 US$, da kan vi fa 60 dagar. Lite mer att betala for det bara. Plus att det ar regnperiod pa Bali nu. Vi har sagt alla fula ord vi kan, slitit vart har och forbannat att vi foddes over detta. Hjalp svenska hemlosa barn i Malaysia! Blaaa....
Kuala Lumpur
Nu Melaka, inom en vecka Singapore. Puss
Georgetown
Idag har vi haft en intensiv dag till fots. Vi har besokt i stort sett alla sevardheter i denna stad. Manga maktiga, andra mindre fina, men egentligen ar staden i sin helhet det basta. Man kan forlora sig totalt i alla byggnader och maten. Gudars! Maten ar influerad fran alla varldens horn. Du hittar bland annat den basta indiska maten har! Imorgon aker vi till KL, huvudstaden i Malaysia. 
Utanfor Kuan Yin Teng (Goddess of mercy temple): ngn kines ville ta en bild
pa oss och sa att vi skulle gora detta tecken. Vi fattade inte varfor....
Pulau Penang
Att resa = mota andra religioner, kulturer och sjalvklart nationaliteter. (Surprise surprise) Mkt spannande och intressant, som idag pa baten hit; Det var ett indiskt par och ett arabiskt par som borjade braka och sittplatserna. Pa ngt satt blir denna konflikt tydligen mkt svarare att losa pga av deras mkt olika harkomster och allt som foljer med detta. Braket eskalerade och tillslut kallar de pa besattningen for att medla i konlikten. Detta fann vi, med manga andra vasterlanningar, lite oroande och opassande, men framforallt - underhallande! Sjalvklart fanns det aven japaner pa farjan som dokumenterade och forevigade detta.
Aterigen: look for the ridiculous in everything - and you will find it.
Photo bombing: Langkawi
Efter sex regninga dagar har pa Langkawi aker vi vidare till Penang. Det ar monsunregn over hela Malaysia just nu. Yey! Vore det inte for manniskorna vi traffat har skulle vi inte ha stannat ens tva dagar. Vi bor pa ett stalle som heter Rainbow Lodge. Dar finns en 37 ar gammal staderska, Leo, som ar homosexuell och mkt intresserad av Mia. Eller egentligen bara intresserad av alla skandinaviska kvinnor som har pojkvanner. Hon ar knapp, men helskon. Hon kan tydligen lasa i folks hander ocksa. Hon laste Mias och sa att Calle och jag ska skilja oss. Tack! Pa Rainbow bor bland annat andra svenskar och en aussie. Mkt bra manniskor som vi spenderat all var vakna tid med. Martina och Johnny ska vi mota upp pa Bali.
Apor finns i stora mangder overallt pa denna o. Hur sota som helst.
En dag akte vi till en utsiktsplats, man aker linbana till en bergstopp (700 moh) och ser ut over hela on. Fantastiskt, tror vi, om det inte ar molnigt och mjolkigt. Calle, som ar livradd for hojder, holl stadigt i racket
Ganska haftigt, trots regnet.
Samma dag akte vi till ett stort vattenfall, absolut bland det vackraste vi sett. 
Calle badar i det kalla vattnet, ca 24 grader. (Vi har blivit vana med ca 32-gradigt vatten nu, som kanns som att bada i fostervatten eller ngn annas kiss. MUMS!)
Mia ar morgontrott (hor pa den) och sur for att hon jamt far vanta pa Calle. Kolla forresten mitt bleka ansikte - regn kan inte vara bra for ngn!
En kvall med poker
Leo har pratat hela veckan om att hon vill att vi tjejer ska kla oss i bikini, sa att hon kan ta en bild av oss "Swedish bikini team" kallar hon oss. En dag gav Calle henne sa att hon teg. 
Hon blev helt blek i ansiktet och sa sen "You're one sick bastard!"
Photo bombing: last pics of Thailand
Kajaktripp till Nui Bay
Valbehovlig pause utanfor Loh Lana Bay
Monkey Beach
Monkey Beach
Monkey Beach:superturbo rescue on it's way!
Mysig kvall med te och croissant pa Phi Phi
Pa vag till Maya Bay
Maya Bay
Maya Bay
Pa vag till viewpoint
Phi Phi twinbay i solnedgang
Phi Phi solnedgang
Spokligt (men haftigt) Satun
Piren i Thammalang pa vag till Langkawi, Malaysia
Lat oss beratta...
... om nar vi byter platser. Ofta tar vi, precis som hemma, bussar fram busstationer och farjor fran pirer. Men ibland blir det billigare och enklare att boka ett helt paket: de hamtar en vid boendet, sedan bat och minibus till det stalle man ska till. Ibland far man en trevlig fard till nya destinationen, men ofta ar man pa kofosing: de talar inte om hur farden ska ga till, hur langt det ska ta, eller nar nasta foodstop blir, de bara foser oss hela vagen till avsedd destination "Ok, in the bus" och viftar med armarna eller "Ok, out!". Forsoker man fraga ngt muttrar de bara och ger oss ett svar, men mest bara for just det: att ge oss ett svar. Svaret behover inte vara kopplat till sanning.
Vi anlande idag till Pulau Lankawi, en o i Malaysia. For att komma hit fick vi resa i tva dagar: forst farja fran Phi Phi till Krabi;minibus fran Krabi till Satun och overnatta; sedan taxi fran Satun till Thammalang, sedan farja till Lankawi. Vi ska beratta om en bit av farden, Phi Phi till Satun. Farjan lamnar Phi Phi klockan 9 och gick forvanansvart smidigt forutom att ac:n var freezing cold. Calle tappade modet redan har. Klockan var 9.30 o en laaang resdag vantade. Halleluja! Nar vi kommer till Krabi foses vi till en minivan. Klockan ar 11. Vi at frukost for fyra timmar sedan och ar hungriga. "Are we going to make a foodstop or can we grab something here first?" Chaufforen viftar i ngn riktning och vi tror att han menar att vi kan kopa mat har. Vi koper en macka och satter oss sedan i bilen. Det finns nio platser, vi ar nu 12 personer i bilen. Chaufforen trycker, observera trycker in vaskorna i det minimala bagageutrymmet. "Hope you don't have any fragile stuff in your backpacks" skamtar vi till amerikanerna framfor oss... Efter ca 7 minuter har chaufforen pusslat klart med vaskorna och kor ivag. Tjugo minuter senare stannar han. Vi som inte trodde att det gick in fler personer blir nu askgraa i ansiktet nar vi ser att har star det fyra personer till som ska med. Chaufforen trycker in dem med och gar runt bilen for att, helt furiously, slita ut allt bagage, klia sig i huvudet, packa om det 3 ggr, gora en nojd min, och kora ivag igen. Dar sitter vi som packade sillar, suckande, inte ett dugg glada.
Detta ar aven ett utmarkt tillfalle att beratta om trafiken. Man behover inte resa lange i Asien for att fatta koderna i trafiken: Storst gar forst, tuta sa ofta du kan, kor sa fort du kan - allt detta medan du forsoker halla vanster, men vanstertrafiken ar tydligen inget krav. For att fa korkort gissar vi att du behover vara galen, fartblind, ha dodslangtan, vara martyr, tutbenagen och mkt kissnodig. Ar du detta har du definitivt korkortet i din hand! De tycks inte ha forstatt fordelarna med dodavinkeln, att trafikskyltar underlattar, att tre-sekunders-regeln ar valdigt anvandbar eller att hastighetsbegransningar ar valbehovliga.
Nu stanger sig himlen och ett osregn skyltar med sin narvaro. Bilen har en vindrutetorkare, en mkt snabb sadan, men den gor bara ett drag vart tionde minut. Vilken dumskalle som helst fattar ju att chufforen inte har sa bra sikt nu. Han vager heller inte in risken for vattenplaning, nej nej, farten ar viktigare! Gasa pa! Sedan oppnar sig himlen igen och det blir stekhett. Calle fifflar med luftkonditioneringen ett tag och gor sedan ett konstaterande: "Konstigt, hur man an riktar den, blaser den enda bara at samma hall". Klockan 15 stannar bilen. Chaufforen oppnar dorren, kollar pa oss som ett gang potentiella atbara kycklingar och sager "ok, 10 minutes" och sjasar ut oss ur bilen. Alla springer ut av radsla, men eftersom alla ar radda for att han ska aka ifran oss star vi bara i en 10-meters radie runt bilen och vantar pa att han ska roka klart. Ok, pa vagarna igen. Inom en snar framtid laser vi pa skyltarna "Hat Yai". Kort sagt ar detta ar ett omrade dar det rader oroligheter, da muslimerna vill bryta sig loss och bilda en egen provins. Det har de senaste aren varit ett flertal bombdad, som eskalerat till att till och med drabba turister i desperata forsok att fa sin vilja igenom. Bussen stannar har. Pa kliver en man med langt skagg, sark och turban. "Ok, fan, this is it, nu dor vi. Tacka for den tid du fick pa jorden" sager Mia till Calle. Nar talamodet totalt ar pa vag att svika blir Mia torstig. Hon tar upp flaskan och ska dricka de sista, valbehovliga, tre klunkarna som finns i den. Hon riktar flaskan. Chaufforen gor en tvarbromsning. Dar sitter Mia, fortfarande torstig, blot och snopen. Da brister det - men tack och lov inte bara i grat, utan i nagon sort av mellanting mellan grat och apskratt. "Detta kan inte vara sant, jag orkar inte mer" sager vi mellan skrattattackerna. Val framme i Satun sen kvall kliver vi av bussen med darriga ben och tackar Fadern, Sonen och den Helige anden for att vi overlevde.
Ni kanske tror att detta ar Mias halvtaskiga forsok till ett kaseri. Men detta ar, var 4-5 dag, var verklighet.
Look for the ridiculous in everything
- and you will find it
Hello Malaysia!
Satan i gatan - vi ar i Malaysia. Pulau Lankawi narmare bestamt.
Photo bombing
Vi retar krabbor pa Lanta
Calle fiskar pa Lanta i solnedgang och lagvatten
Muranoooor!
Lat regning dag pa Lanta. Vi spenderade heeeela dagen lasandes pa denna 'Freedom bar' (Hanna ser du vilken bok Calle laser?
)
Regn, regn, regn (med vad gor det om 100 ar?)
Alla kanner vi igen denna man by now...
Lanta old town
Koh Kradan
Emerald Cave, stranden som endast kunde nas genom att simma 80 m genom en grotta
Nojd efter provande och prestation
Detta ar oppningen till grottan (ja, juste!)
Nar vi simmade tillbaka genom grottan horde vi mullrande ljud. Nar vi kom ut fattade vi varfor. 
Haftigt vader
Koh Phi Phi
Mia visar hela repertoaren
Volleybollspelande pa stranden. Med ladyboys, hihi
Fireshows pa stranden pa Phi Phi
Glad Calle
Vi tanker pa er varje dag o langtar mkt efter er, men an kommer
vi inte hem. Sahar skulle vi kunna resa i all evighet. Vi har mkt kvar att upptacka.
Imorgon hyr vi kajak o paddlar runt on o leker Crusoe!
Baj baj bajskorv
Mias personliga utveckling (Hanna las detta)
1. Jag kan forsatta ata aven om det har legat en myra eller ett harstra i min mat
2. Jag kan lasa begagnade bocker
3. Jag kan lasa om en blodig operation utan att svimma
4. Jag kan fortsatta ata aven fast jag tanker pa en acklig sak.
In the meantime
Kvall i Phuket. Calle o Mia gar hem i regnet, dem sjunger opera, hogt, starkt. Bilar kor forbi, da sjunger de bara starkare, inget hindrar deras operetter. Dem ar lyckliga.
Mia har precis duschat, som en vana tar hon fram sin egna sidenhandduk o ska torka sig. Men nej, varfor, pa detta stalle finns ju handdukar, tanker hon och torkar sig med hostelets handduk istallet for att blota ner sin egen. Sen duschar Calle. "Mia kan du ge mig en handduk?" ber han snallt nar han kommer ut ur duschen. Mia ger honom handduken. "Har du torkat dig med denna?" fragar Calle. "Men vad tontig du ar, kan du inte torka dig med den da?" svarar Mia. "Allvarligt, har du anvant den?", Mia ger Calle en skarp-dig-blick, "Du kan inte ha anvant denna, alltsa Mia, pa riktigt, det att rattbajs pa den!". Behover vi tala om hur Mia reagerade? Crazy Bananas!
(For Emil o Lisas vetskap: vi top en lapp, och tack igen for att ni finns!)
Goodbye Lanta!
Ett regnigt Koh Lanta
Vi ar svaga for det senaste problemet. Vi bestamde oss alltsa for att stanna. Vi gick en lang strandpromenad, kollade upp alla boenden i omradet (sjalvklart letar vi efter den basta standarden till det basta priset), hittade vart boende, promenerade lite till och agnade oss at var favoritsyssla - att reta krabbor! Alla borde prova det. Man letar forst upp en passande krabba. Dom som har ett snackskal, alltsa de sma, ar roligast for dom ar sa forsvarslosa, HAHA! Sedan blaser man pa dom, kittlar dem lite, sa att de blir sa satans forbannade att de tittar ut o hotar med sina sma faniga klor. Sedan tar man allehanda strandforemal och tittar pa nar de tampas med dem, brottas, kankar o har sig. O dar kan man lugnt titta pa medan de tar ut hela sin aggressivitet pa helt fel foremal. Nar de ar nojda och tror att de har besegrat inkraktaren kan man lugnt ta till sina egna fingrar och retas med dem for da ar de sa utmattade att de inte kan gora en illa... aaaaaajj. Krabbjaveln tog tar i Mias finger och vagrar slappa, forbannat. Det ar med skrackblandad fortjusning Mia tittar pa krabban som hanger fast i hennes finger. "Maahhhuuaa, det gor ont! Eller nej, det ar mest bara konstigt, men slapp da!" sager hon med barnslig skrattgrat. Krabban slapper och Mia ar sur. Men egentligen fick hon bara vad hon fortjanade for att ha retat en krabba och bega den stora synden att tro att manniskor ar sa mkt smartare an djur. Det var ju krabban som lurade henne hela tiden o inte tvartom! Fan.
Sen kom en fiskare och fragade om vi ville med och fiska och ja det ville vi. Vi fiskade hela dagen. Vi fiskade bland annat upp tva muranor! For de som inte vet ar det som ett mellanting mellan al och vattenorm. Den bits, men ar inte giftig, anda kapabel till att bita av ens finger. Mias okunskap (eller ar det brist pa respekt for naturen?!) visade sig igen. Innan hon visste att den var farlig tyckte hon synd om den nar den satt fast i kroken och linan, sa hon tog tag i den och lindade upp den. "Nooo, very dangerous! Bite, bite, snake, snake!" Ropar fiskaren till Mia. "It's a snake?!" "Yeah, same, same" sager han o rycker pa axlarna. Detta lamnar Mia fundersam och snopen.
Jag ar sa dum, klumpig o naiv. Kanske borde jag ta tillbaka allt jag sagt om "Va inte orolig for oss!" "Vi klarar oss fint". Istallet borde jag saga "Calle klarar sig fint, men Mia lite samre" eller "Var orolig for Mia". Jag ar det iaf.
Later alligator! /Mia
Clark ar har igen
Climbing the walls of Krabi
Klattring, mina kara vanner och slaktingar, ar sjukt kul, laskigt, haftigt, anstrangande, klurigt och svart! Ofta var jag pa gransen att ge upp men, precis innan jag yttrade orden "ok, i'm going down" blev jag fylld av en envisa jag aldrig tidigare kant, fortsatte klattra och nadde toppen. Att klattra, ar for mig, en otrolig sjalvfortroendebooster och vi kommer definitivt att gora det igen! Imorgon vidare till Koh Lanta. Later! /Mia
Photo bombing
En dag akte vi till Ao Nang Beach, men bestamde oss ganska snabbt for att istallet ta en bat till 
Railey Beach dar...
...krabborna gor fina formationer och gommer sig i sanden
...man kan ga pa upptacksfard
...eller ropa efter det som gommer sig i grottorna.
Dagen efter tog vi en battripp... 
...for att se pa fina oar med haftiga klippor
...och snorkla
...och hitta Nemo med alla hans prickiga, randiga, marmorerade, vita, svarta,
nyfikna, arga, skygga, runda och avlanga vanner
...och se en av varldens tio vackraste strander, Princess Beach, dar Calle seriost blev fly forbannad pa sitt cyklop som envisades med att ga sonder. 
Detta ar Calle nar han ar forbannad (se hur rod han ar i ansiktet!)
Imorgon ska vi klattra! Later!
