callemia

Hmm var var vi nu? Jo alltsa, efter Lamai akte va tillbaka till Mae Nam. Det var det basta och billigaste boendet. Har har vi varit i ytterligare fyra natter nu. Vi har fatt ett lyxproblem: vi ar lite matta pa sol och bad. Losning: Vi moppar runt on o hittar pa saker. Forsta dagen bestammer vi oss for att aka till en kobra- och krokodilfarm, ett tempel dar de har en stor 12 meter hog Buddha for att sedan avsluta dagen pa en pir med medhavd mat for att se solnedgangen (detta stallet har tydligen den vackraste sunset-view pa hela on). En lugn, rolig dag utan drama, trodde vi. Pa vag till farmen kraschar vi med moppen. (Har ska tillaggas att Calle ar en valdigt bra forare, som ar otroligt uppmarksam.) Det lag sand pa vagen, som moppen inte fick ngt grepp pa. Som tur ar var detta en ganska liten vag med lugn trafik. For att krascha med moppen var det en ganska odramatisk rammel. Mia klarar sig helt utan skramor, men varre med Calle. han har skrubbsar i handflata, pa armbage och pa knaet. Vi beslutar oss anda for att aka till farmen, men sa fort de ser oss skickar de Calle till sjukhuset for att hans sar nu borjat bloda ganska rikligt. Mia haller pa att svimma sa hon far inte aka med (varfor, varfor ar jag jamt en san satans mes?). Medan Mia sitter orolig och vantar pa Calle far hon en privat monkey och bebis show, mkt underhallande. Calle kommer sedan tillbaka med ett stort leende, omplastrad, med antibiotika och painkillers. Han mar bra. (Detta ar alltsa sa kallade "Samui Tattoes" eller "driver license". Det ar arligen sa manga turister som skadar sig eller dor pa moppar korandes pa dessa vagar att det har fatt ett namn.) Sedan kollar vi pa krokodilshow och kobrashow. Underhallande, ackligt, konstigt, roligt. Sedan vidare till tempel, tempel, tempel. Fantastiskt vackert utsmyckade. Vi ar nog snart buddhister. Vi avslutar dagen som planerat pa piren medan vi ser den vackra solnedgangen och tackar Gud for att olyckan inte gick varre. (Vi behovde bara betala 300 baht for reporna pa moppen = 60 sek.)

Vi borjar nasta dag med att aka till vardcentralen och lagga om Calles sar och ga till narmsta apotek for att inforskaffa diverse sartvattar, antiseptiskt och antibiotiskt medel. Denna dag besoker vi ytterligare ett vattenfall, det storsta pa denna o, med 80 m fallhojd. Vi rider pa elefanter, VI SER EN KOBRA!!, vi aker till annu ett tempel och ser en mumifierad munk. Varfor vi ser detta as fattar vi inte, Mia har nu lite svart att ata. Sedan tar vi en sista tripp runt on pa moppen for att atervanda hem och ga ut och ata. 

Idag har vi aterigen besokt vardcentralen och sedan bara slappat pa stranden. Imorgon aker vi till Phuket.

Till oroliga manniskor eller de som bara bryr sig i allmanhet:
Nar Calle forst kom till sjukhuset ville de sy hans sar pa armbagen, men Macho-Calle ville inte det, sa det blev bara omplastring. Han fick stelkrampspruta, antibiotika och smartstillande. Vi aker som sagt till vardcentral varje dag och lagger om saren. De laker mkt fint. Calle mar bra, det forsakrar vi er om. Tveka heller inte pa att han till fullo utnyttjar sitt tillstand och ber Mia om service mest hela tiden. Som den goda flickvan Mia ar (antligen far jag tillfalle att saga det!) uppfyller hon sjalvklart alla dessa onskningar och gor som han sager medan hon tar till svarfar Allans basta knep och tyst raknar ett-tusen-ett ett-tusen-tva.... Hihi.