callemia

MAMMA! VI AKER TILL MALIBU BEACH MED EN SCHWEITZISK KNARKLANGARE!



Ok, lat oss forklara: Ni anar inte vad vi upplever i detta land, denna destination, detta paradis. Vi bor som sagt i bungalows pa en strand. Pa var strand finns en restaurang. Han som har den heter Tuk-Tuk, komiskt nog. Igar fyllde denna man 34 ar. Det firades pa hans restaurang. Hela ganget som bor pa denna strand var dar o at, o hade en bra kvall. Dar fick vi kontakt med en schweitzare, en engelsman, tva hollandare och en italienare. Vi bestamde oss for att ga pa en tripp nastkommande dag. Sa idag gjorde vi det, hela detta gang. Sa himla trevligt. (Denna kvall agnade vi at att lara kanna varandra lite battre, sa vi korde de vanliga fragorna, ni vet: vad jobbar du med, studerar du, hur gammal ar du, var kommer du ifran, har du varit i Thailand forr, vad har du upplevt pa denna o). Vi fick genom dessa fragor fram spannande information, bland annat; Den ena hollandska tjejen hade ADHD (hade vi redan fattat) och scweitzaren har alltsa varit langare. Om detta ar sant vet vi inte, men om han varit det ar han den mest odmjuka langare vi traffat, forresten aven den forsta!

Sa, imorse akte vi till malibu beach, otroligt vackert. Bra gang dessa manniskor, helt olika allihopa med en sak gemensamt - vi vill upptacka asien. Hela dagen har vi bara pratat engelska och gud vad man blir skadad av det! Nu bade tanker vi engelssprakigt och pratar engelska till varandra nar det bara ar vi tva. Iaf, vi badade o hade oss. Under tiden vi satt dar pa stranden var det en thaipojke som badade hela tiden. han gjorde konster i vattnet o hade sig. Nar vi hade babblat massa i ca 3-4 timmar badade han fortfarande, hor o hapna! Sa Calle, som har en fallenhet for lite tjockare barn, eftersom han var lite rund sjalv nar han var liten, hoppade i o badade med honom. Detta visade sig vara ungefar det roligaste som hant i hela vara liv. Vilken syn! Denna lilla pojke slapade, jagade, slangde, stankte och hoppade pa Calle. Nar han val lyckats slapa upp Calle pa standen... ja da begravde han Calle i sanden. (Hela tiden valdigt vanligt). Nar Calle var begraven och klar... da vande allt helt plotsligt och Calle borjar jaga lillpojken. Ni fattar - detta var en otroligt underhallande syn!

Vi lamnade denna strand och lilla pojke med tarar i ogonen. Calle ville adoptera lillgrabben, men det gar inte eftersom hans foraldrar troligen var fiskare och hade lamnat honom bara for dagens fisketur. Vi akte sedan vidare till ett litet bihang till koh phangan, koh ma. Detta ar som en o, men nar det ar lagvatten hanger den liksom fast till phangan genom ett sandbalte. Valdigt vackert. Endast urbefolkning bor dar. Sedan begav vi oss hem och pa vagen sag vi elefanter. Detta later troligen valdigt exotiskt for er, men egentligen ar det elefantriding i detta omrade, sa det ar darfor vi sag dem. Hemskt egentligen...

Iaf, imorgon aker vi nog till Koh Ma och snorklar. Ska tydligen vara bland de basta stallena for snorkling har. Som ni hor blev det inget vattenfall, de ar tydligen torra nu.

Alltsa... vi har det verkligen supersmashingmegadunderbra har, forutom djuren, men anda tanker vi pa er varje dag (med for Mias del tarar i ogonen) och vi ar sa himla glada for alla kommentarer vi far fran er. Det varmer och gor allt lattare. Allt gar verkligen battre och battre for varje dag och vi tycker att vi verkligen borjar komma in i backpacker levernet.