callemia

Vi ar pa Gili Meno, en paradiso utanfor Lombok. Vi snorklar varje dag och ser nemofiskar, koraller, sjostjarnor och skoldpaddor stora som min famn. Det ar surrealistiskt, men helt fantastiskt. En perfekt avslutning pa var resa.


VI KOMMER HEM LORDAGEN DEN 9 JANUARI! Vi landar pa arlanda 11.35. Vill nagon hamta upp oss?

Ubud var fab! (Ligger ungefar i mitten av Bali) Ett liten tillhall med massor av risterasser, mysiga fik, konst, smycken och kultur. Vi sag bland annat kecak and fire dances, som ar den traditionella balinesiska dansen. Valdigt maffigt med 45 man som sitter i en ringpa golvet och sjunger cha-cha-cha cha-cha-cha-cha eeeeh eeeeh eeeeh eeeeh i kor, medan kvinnor och man i mask genom dans gestaltar en dramatisk berattelse. Vi har aven gjort andra kulturella ting, som att besoka en hindugrotta fran okand tid och sjalvklart besokt konstgallerier som vi dreglar nya oceaner over. Forsta dagen traffade vi tva svenska broder, Rasmus och Majk, som vi hangde runt ett dygn med och gick till Monkey Forest Sanctuary. Mkt trevligt!

Men nu ar vi i Lovina (norra kusten), dar stranderna ar svarta och lugnet mycket valkomnande. Imorgon ska vi aka ut med en liten, liten bat tidigt pa morgonen och kolla delfiner!

Later!

Slar ni in de sista julklapparna nu? Fixar det sista stoket? Tander ljus och fikar pepparkakor med familjen? Mysspanda infor i morgon? Tacksamma for lite semesterdagar? Mmm... vi myser nar vi tanker pa hemma vid juletid. Men vi har det sa langt ifran fyskam vi kan komma. Vi har spenderat de narmsta dagarna at surfing, strandsysslor och massage. Imorgon blir det julafton med vara grannar fran alla horn av Europa. Sen Ubud med risfalt, tempel och grottor. Men visst saknar vi er lite anda.

Mkt GOD JUL pa er!

Hello people! Efter ett par dagar pa vischan utan internet, minimarket eller elektricitet ar det himla skont att komma till civilisation igen! Jag menar, visst det ar exotiskt att leva utan bekvamligheter, men man forstar aven hur jakla bra det ar att kunna tanda lampan mitt i natten nar man bor pa stranden i en bambuhydda och maste ga 20 meter till den gemensamma toaletten nar det ar massa rabieshundar som ylar och skaller precis utanfor. Trots att vi har en hatkarlek till danande Kuta ar det alltsa himla skont att vara tillbaka! Det forsta vi gjorde var att ga och lamna in var tvatt! Vi har under hela resan tvattat forhand, en nu unnar vi oss att lamna in den. Pa tva mander och tva veckor har vi inte kant kanslan eller lukten av nytvattat. En lyx som man tar for givet hemma. Imorgon kommer min alskade systeryster antligen hit! Ni kanske inte far hem henne hel for jag kommer krama sonder henne. Hon sitter formodligen pa planet nu. Eller? Jisses... tidsskillnader gor mig knapp. Orkar inte ens rakna.

Vi mar bra efter olyckan. Tva dagar efter akte vi till sjukhuset, jag kande mig inte sa bra och blir sa nojjig, sa det var lika bra. Pa sjukhuset blev jag rontgad, omplastrad, fick antibiotika och painkillers och aven 2000 sek fattigare! KUL! Det ar nastan 1, 5 veckor har for oss! "Men du far ju tillbaka det pa forsakringen" tanker ni nu. Ja, men jag behover dom nu, nar jag ar ute och reser. Inte nar jag kommer hem. Annars helt ok. Jobbigt att ha massa bandage i varmen bara, det rinner ju liksom av och sa kan jag inte bada. Sitter mest och tittar pa nar Calle surfar. Han ar skitbra nu.

Ja, detta var ju en trist uppdatering. Bilder maste ni fa. Snart.

Pappa och Carina, ar ni i Florida nu?

Forst och framst: GRATTIS ALLAN! Vet att vi ar en dag sena, men det var stromavbrott har igarkvall sa vi kunde inte hora av oss. Dalig ursakt, men sann! Hoppas du hade en superfin dag.

Vi spenderade tva natter i Kuta som sjuder av liv 24/7. Vi har mott upp vara svenska vanner, som vi traffade pa Langkawi, Martina och Johnny. Mkt roligt att traffa dem igen. Vi har aven en hollandare, Ben, och en tysk, Andy, med oss. Ett bra gang. I Kuta ar det stora barkomplex med fyra vaningar med barer, barer, barer... Alla vaningarna har olika erbjudanden mellan olika tider, sa hela kvallen spenderar alla att springa upp och ner mellan de olika barerna for att ta del av erbjudandena. Galet party! En sjalvklar nasta maltavla att bomba. (For de som inte vet var det tva bombdad som drabbade Bali, Kuta 2002 och 2004. For att gora en lang historia kort ar det muslimerna pa denna o som inte vill ha hit turister och anvander alltsa detta som skramselteknik. Forsta gangen sprangde de ett hotell dar 202 personer dog. Detta drabbade on ganska hart da turismen tvardog. Tva ar senare nar turismen var pa vag upp igen hande samma sak, lite mildare denna gangen dock. Nu vantar alla i princip pa nasta bomb.)

Men nu ar vi pa ett lugnare stalle i ett surfer's paradise pa Balis halvo langst i syd, Padang Padang. Ganska bra surfing, men vagorna ar lite klena dessa dagar. Calle gar det sjalvklart superbra for, men for Mia gar det lite trogare. Men Calle har ocksa haft tva dagar med ovning och Mia bara en. Idag moppade vi till en annan strand for att testa lite olika surfingspots, Serangan. Dar snackar vi vagor! Ca 4-5 m hoga. Vi gav oss ut, men sjalvklart till de mindre vagorna, pa kanske 1-2 meter. Alla var ganska skraja. Strarka understrommar och korallrev man kan gora sig ganska ordentligt illa pa. "Det ar bara eller brista" sager Johnny, alla tittar pa varandra med radsla, men spanning i ogonen. Nagra vagor kommer in, vi vantar pa den perfekta. En vag kommer in. Den vaxer, vaxer, vaxer. Sa gor Mias missmod, hennes radsla. Vagen skoljer in, Mia far panik. Calle och Mia ligger alldeles for nara varandra. Mia kraschar in i Calle, sugs in under vagen och spolas runt som en hog med tvatt i tvattmaskinen i nagonting som kanns som for evigt. Jag vet varken vad som ar upp eller ner. Detta ar det absolut laskigaste jag varit med om. Havet besitter sadana krafter som ingen rar pa. Jag hade inte en chans dar under. Nar jag val kommer upp ar jag sa forbannat radd for att jag inte ser Calle. Skriker hans namn i panik. Annu en vag kommer och skoljer over mig, men denna gangen ar jag sa forbannad att jag kommer upp som ett skott ur vattnet. Ropar Calles namn och antligen ser jag honom. Sa fort som jag simmade till honom har jag aldrig simmat. I stort drama nar vi varandras armar och haller hart om varandra. Bada ar ok, ganska radda, mest ckockade. Inga stora skador. Mia rev upp sin storta pa korallrev och slog formodligen i huvudet i Calles brada. Calle klarade sig utmarkt, da han surfade pa dodsvagen! Surfingpro efter tva dagar.  Mia simmar tillbaka till strandkanten och surfar inget mer den dagen. Efter ett par timmar ar det dags att aka hem och vi satter oss pa mopparna. Trafiken ar sa kaotisk att vi tappar bort varandra allihopa. Det blir morkt. Det kommer en brant uppforsbacke i en kurva. Moppen bar inte, orkar inte. Vi borjar rulla bakat, eftersom vi aven har surfbradorna pa kan vi inte hoppa av, sa vi krachar. Mitt i kurvan i uppforsbacken ligger vi i kaotiskt trafik. Bada klarar sig ganska bra, skrabbsar, men mest skakade. Mia skakar som tusan och ar pa vag mot chocktillstand. Ganska tuff dag for ett kontrollfreak, som inte har kunnat kontrollera ett enda dugg under dagen. Vara skrubbsar ar ganska milda, men Mia fick avgasroret over vaden, som lag och puttrade i ca 20 sekunder. Ett harligt sar! Tuff dag. Cirka tre timmar har det tagit for att lugna ner Mia, men nu borjar hon bli manniska igen. Men maste erkanna att det vore ganska skont att vara hemma just nu. Hemlangtan och sjalvomkan. Hemska kanslor. Tur att Hanna kommer om fyra dagar. 

God natt.

Galaxer i vara braxer - var van B Marley har formulerat detta battre an vi kan:

Welcome to my paradise
where the sky so blue, where the sunshine so bright
Welcome to my paradise
where you can be free, where the parties never ending

Nu vantar vi bara pa dig, Hanna.

Imorse gick vi upp nyfikna som attan pa vad Singapore har att erbjuda. En masse kan vi meddela. Fanvadhelvetesjavlafint det ar har. Gamla hus och mycket, mycket moderna hus; sprillans nya bilar utan en enda repa; genuint trevliga manniskor; rensopade gator; manniskor som inte har tittat upp ur sin PSP (PlaystationPortable - en mojang som man spelar spel med, ser film, lyssnar musik) pa ett arhundrade; moskeer; parker; stora skarmar som pumpar ut propaganda, inprantande av miljaaktioner och reklam. Hela tiden denna surrealistiska kansla. (Mamma, pappa, Hanna: kommer ni ihag nar vi var pa EPCOT Center 96? Nar vi besokte framtidssektionen, dar de visade hur tekniken skulle styra oss i framtiden osv? Sa kanns det att besoka Singapore.)

Vi transporterade oss via monorail till en o, som heter Sentosa Island. Det ar en o som jag inte vet hur jag ska forklara. Vad ar det och vad gor man dar? Hmm... det ar som ett Disney World for vuxna. Nar vi anlande med monorail star de anstallda och vinkar med stor entusiasm, samma treat far man pa hemvagen. Det finns konstgjorda strander med importerad strand, alla pa on fardas med sa kallad eco ride (en sadan dar tvahjulsmekanism som man lutar sig framat med for att den ska kora framat), det finns stora themeparks dar man kan tillfredstalla alla sinnen, vagmaskiner for surfing, kulisser av stader... alltsa hur later det? Jag vet inte om jag ska forklara det med karlek, humor eller med viss resignation, darfor denna platta beskrivning. Hela tiden gick vi och undrade om vi gillade det eller om det var pa gransen till... ja vada? Var har vi kommit? Nar vi steg av taget pa fastlandet igen stallde vi fragan "Vad tusan var det dar egentligen?" "Gillade du det?" "Vet inte. Tror det. Jo, men det var trevligt..." "Fint ordnat liksom."

Efter det var det dags for det Mia langtat efter. Orchard Road. Smaka pa namnet. Det ar en fet gata med shoppingcenterna uppradade efter varandra, vantande. Har hittar du all sorts ting du kan ge pengar i utbyte for.  Senaste teknik, smycken, mat, skonhetsartiklar, accessoarer, klader... Klader i alla prisklasser och marken. De plagg som skapar cravings, graver djupa hal i planboken, skapar roda siffror pa kreditrakningarn; de plagg som har helt overkomliga priser och de klader som ar sa lojligt billiga att du inte fattar hur det ens tacker upp for materialkostanden. Hor ni galgarna sla mot varandra? Provrum entras for att kliva ut ur ett par minuter senare med ett brett leende pa lapparna. Pengar, angestfullt, lamna hennes planbok? Visioner om hur de nya paggen ska matchas/missmatchas? Materialen, fargerna, detaljerna... Hor ni allt? Ser ni allt? Mmm. Shop 'til you drop. Snarare shop 'til Calle drop. Gud jag ar en bortskamd ytlig hemsk manniska som bidrar stort till overkonsumtionen. Forlat mig.

Vi har idag aven tagit tag i en sak som gnagit lange. Boka flyg till Bali och darifran. Imorgonkvall flyger vi dit och den 7 jan flyger vi darifran. Till hemlig destination. Hehe... Det at med sorg vi lamnar Singapore. Vi skulle sa garna ha stannat langre. Hit vill vi igen, igen och igen. Men garna med fet planbok och en tom vaska redo att fyllas da.

Anlande till hypermoderna Singapore for tva timmar sedan. Att komma hit ar som att resa framat i tiden. Allt ar senaste hi-tech. Vore det inte for att det ar sa satans perkeles dyrt hade vi stannat for en laaang tid. Ser ut som att vi stannar i cirka tva eller tre dagar.

Resan hit fran Pangkor tog tva hela dagar. Forsta farja fran Pangkor till Lumut, sedan buss till Ipoh, sova en natt, darifran tag till Singapore. Pa farjan fran on ar det en medelalders man som plockar upp oss och ger oss skjuts till Ipoh, ca tre och en halv timmars bilresa fran farjan. Hur vagade ni lita pa honom undrar ni nu. Forst var vi suspekta. Sedan fick Calle fullt fortroende for honom nar vi ser att han bar pa en gitarr och ett munspel. Och vi menar... varfor vara dum nar man kan vara ekonomisk/ varfor betala for buss nar man kan aka gratis? Val komna ill Ipoh bjuder vi mannen pa middag som tack. Sedan spenderar vi en natt pa ett halvsjaskigt hotell for overpris och imorse gick vi upp for att spendera hela dagen pa ett tag till Singapore. Gudars vad mys det ar att aka tag!

Mia var apskraj for att ga igenom tullen i Singapore eftersom Calle har vaskan proppad med snus. Pa vart boarding card stod det skrivet att dod till de som for in droger. Snus klassas har som droger. Men Calle tar bara aterigen fram sitt bananskal for att valdigt latt glida igenom tullen. Himla behandigt det dar...

Carl William Karlsson och Maria jag-har-inget-mellannamn Cedervall firar idag 3,5 ar av karlek.

Later!